Master Swords egensinniga debutfullängdare hittar sin väg ända från Hyrules böljande grönska och barnsligt episka äventyrsmytologi. För ett album baserat på The Legend of Zelda är Shadow And Steel förvånansvärt vuxet, och samtidigt öppet nog att inte alienera icke-fans av själva tv-spelserien. Deras kraftfulla power metal är stadigt förankrad i den amerikanska skolan, men blandar ändå in tydliga influenser från den europeiska. Låtar som Let Me Show You The Night och Hyrule Field påminner om Helloween i ledgitarrer och melodiska skönjanden. Basen har en stark, framträdande roll på Shadow And Steel; Shawn Staub spelar på fyra av låtarna medan rytmgitarristen tillika keyboardisten Matt Farkas fyller i på resten. Överallt finns basen tydligt i mixen och ingenstans tycks den bara följa med eller propert sitta i bakgrunden. Staub får tydligt utlopp i bland annat Isle Of The Sky Spirits medan Farkas tryfflar fram hårt bakom Corey Garsts eminenta ledgitarr i Sanctuary.

En hade också trott, med tanke på temat, att keyboarden skulle ligga tjock som en daggstänkt dimma längs Hyrules fält över produktionen och att hela alltet skulle andas nördkultur. Så är inte fallet, utan Master Sword vågar bygga musiken på välfattade gitarrer och Lily Hoys löjligt starka sång. Hennes stil påminner en del om Sarah Teets (Mindmaze) och Heather Michele (ex- Helion Prime), men med ett mellanregister som stundtals får en ockult aura i täta låtar som Tower Of Stone, men med mängder av power och kraft att backa upp stiliga refränger som i Let Me Show You The Night. Med det sagt är det inte som om keyboarden begravts eller helt hoppats över. Den bastastiska Isle Of The Sky Spirits och dess två avslutande minuter är en veritabel fest av mustig bas varvad med stämningsfyllda keys. Det är en lång, instrumental passage byggd på keys och bas, utan att för den skull tappa momentum. Det känns fräscht och uppfriskande.

Shadow And Steel är ett väldigt versatilt album som inte riktigt låter sig placeras, även om det mesta är rotat i power metal. Den upplyftande melodiska skolan hittas här och var, i den instrumentala Hyrule Field, perfekt ledd av Garsts ledgitarr i slingriga melodier och upplyftande känsla, medan Tower Of Stone och den långa, mörka Beneath The Skin ger utlopp för ett mörkare sinne, med närapå hypnotiska, långsamma refränger och samtidigt giftiga ledgitarrer från Garst. Nu är det inte fläckfritt heller. Redan inledningslåten Behind The Mirror lider av sin korta längd; just som den är på väg att bli riktigt intressant tar den slut. Turligt nog får resterande material ta ut sin längd till fullo, med flera låtar uppåt åtta minuter. Släppt 2 januari är Shadow And Steel ett kraftigt och varierande album, som stadigt och bekvämt varvar aggression med fryntliga rytmgitarrer och rullande basgångar och kraftfull sång. Det är måhända inte perfekt, men en imponerande inledning på musikåret 2018.

Bästa låtar: Beneath The Skin, Isle Of The Sky Spirits, Master Of The Seas