Weak - Dark Desires

Genre: Goth

Tyska industry-gotharna Weak gör sin skivdebut med Dark Desires. Omslaget pryds av en i överkant Photoshoppad kvinna. Bandets logotyp har fått ett Outer glow-filter. Men det är inte det värsta. Titeln Dark Desires är skriven i typsnittet Papyrus, vilket är typ nästa steg av Comic Sans. Jag kan inte emfasera detta tillräckligt: om ett skivomslag har typsnittet Papyrus, undvik till varje pris. Men, jag hade ju redan börjat när jag såg det, så det var ju lika bra att fortsätta lyssna. Weak vill ju gärna vara Type O Negative-inspirerade här och var, och sångaren "Quim" vill låta stilenligt. Men han är ju ingen Peter Steele precis, för att... ja, vem är, liksom? De referenserna hörs i inledande Wolfmoon och i gothiga refrängen till Into The Night. Inget överdrivt negativt, utan Weak gör det faktiskt lite eget med lite klarare industrial-nickningar, så trots att jag gnäller har de gjort det bra. Weak är oftast bäst i refrängerna. De är mörka, utan att bli deprimerande och melodiskt mysiga. Jag kommer vid mer än ett tillfälle på mig själv med att vissla med. De här goth-inspirerade stunderna är när de gör sig som bäst. Men det finns en annan sida av myntet.

 

Weak - Dark Desires

 

Olåten som inleder Jede Nacht... vad är det här? Något jävla house-skräp? Jag som blev hårdrockare för att slippa sådan sörja. Ljudet, som är totalt omusikaliskt, ljuder i bakgrunden genom hela låten, som även i övrigt är sjukt kass, med kvinnlig operasång mitt i allt industri-techno-nånting-nånting. De här killarna måste ha jobbat på Guantanamo Bay. Skit som det här, där rytmsektionen känns programmerad och omänsklig förekommer i ett par spår, som Going Nowhere och Hellfire. Och det är fan bara skräp, även när det kommer in fina riff. The Safety Dance - ja. Det är en cover på Men Without Hats - har helkassa syntspår och är något sorts misslyckat försök till humor. Det är inte lika illa och långt gånget som Jede Nacht, men det gör mig bara ledsen. Folge Mir är likadan, med något sånt "musik"-liknande intro som jag inte begriper mig på. Och det får katten min att utrymma salen, låt det bli omdöme nog.

 

Det är mycket av musiken jag inte förstår. Jag förstår den tamejfan bara inte. Jede Nacht och säkerhetsdansande leder bara bort Weak från det de gör bra. Du kanske tänker att det kanske är kul en gång. Nej. Det är det inte. Säkert hälften av låtarna är sådana där techno-nånting-house-metal-hybrider som är totalt omusikaliska och saknar all form av underhållningsvärde. Och det är otroligt synd eftersom att "Quim" har en bra sångröst och när han sjunger rent och snyggt så låter det bra, och vanligtvis i snygg samklang med musiken. Då framför allt "Alex" och hens gitarriff, som det finns en del riktigt fina av i mixen. Det finns alltså ett par försonande drag, som höjer betyget till knappt godkänt. I slutändan har jag bara ingen aning om hur jag någonsin ska kategorisera Weak. Hur i hela friden jag ska beskriva dem om någon någonsin undrar. Men sedan kommer jag att tänka på Jede Nacht och hur jag kommer förneka all affiliering med Weak över huvud taget.

 

Bäst: Don't Farewell

 

Sämst: Att inte neuralyzern från Men In Black finns på riktigt.

 

PS. Jag stal Guantanamo Bay-skämtet från Conan O'Brien.

 

Fucks given? Zero.

 

    

 

http://www.getmetal.com/?p=15287

 

Lyrikvideo: Weak - Into The Night