Lord Thanatos - Legends Of Ipheria

Genre: Power Metal

Legends Of Ipheria är ett debutalbum som inte börjar med ett, utan två intron. När en inte kan bestämma sig för vilket intro som är lökigast, och bara tänker ”båda två it is!” Här behöver ingen förklara att det är power metal. Colombianska Lord Thanatos släpper sin debut på egen hand, och inspirationen kommer mycket av det gamla Helloween-soundet med stora mått av lökig euro power. Produktionen är platt och ganska uttryckslös. Instrumenten och inlevelsen får inte det djup som behövs; gitarrerna har ett lätt ljud och har inte lika distinkt och klart ljud som hade behövts. Kenyd Ramirez och Gopal Leon (den förstnämnda också ledvokalist) bygger musiken på duellerande gitarrer och högtflygande leads; de långa instrumentala passagerna som driver framåt tack vare excellent gitarrspel vittnar om väldigt kapabla musiker och intelligent låtskrivande. Också Eduardo Canchilas keyboards har ett tunt sound, men han agerar ändå mest understöd till de snygga gitarrinsatserna, och för att lägga till ett lite filmiskt retro-sound.

Lord Thanatos - Legends Of Ipheria

De visar otroligt snyggt prov på hur de funkar ihop i Mystical Battle In The Temple Of Fire, där Canchilas lägger av ett solo, påfyllt av ledgitarr och snyggt rytmriffande. Också snabba låtar som Light Of Heart (som känns väldigt mycket Helloween) med ljus känsla och tryck i riffen lämnar starka spår och en distinkt känsla av hur genomtänkt musiken är. Något som backas upp i mycket av Jenner Andersons bas, som är minst lika välskriven som gitarrerna. Basen är det i mixen som har bäst sound ur den produktionsmässiga aspekten, då den är präglad och mustig, om än inte lika maffig som en hade kunnat önska. Lägg till det Ramirez otroligt kapabla röst, som trots att den är något oslipad, är som hämtad ur valfritt euro power-band. Höga noter, mångt och mycket i det höga registret, och hans leverans i tralliga refränger (påbackad av lagom ostiga layered vocals) gör att han känns som en redan införlivad del av genrens mytos. Refränger som i låten Lord Thanatos och Sign In The Sky sitter kvar och får en att vicka ordentligt på tårna.

Albumet har, kort sagt, väldigt mycket demo-känsla (vilket ju faktiskt bekräftas ganska ordentligt när skivan ju inleds med dubbla intron). Inte negativt i sig, men musiken är såpass välskriven och framförd att den hade mått bra av mer djup och fylligare sound. Visst finns det också problem, i det att det krävs en del utfyllnad för att nå upp i 45 minuters speltid (Victory In The Forgotten Mountain går mest förbi), och det bristfälliga trumsoundet som lämnar mycket att önska. Det saknas en del bombastik och storslagenhet som hade kunnat ge musiken det där lilla extra. De fantasy-baserade texterna, om än lagom i ostighet, är inte helt innovativa och det som känns minst genomtänkt i musiken. Ungefär som om det är det en ska sjunga om för att räknas som power metal. Det funkar visserligen ändå tack vare Ramirez röst och charmiga uttal. Jag hoppas att något respektabelt skivbolag plockar upp de här killarna och ger ut en remastrad version av den här debuten, för det är värdigt både Lord Thanatos och musiken.

 

Bästa låtar: Lord Thanatos, Fight For Freedom

 

    

 

Lord Thanatos - Sign In The Sky