Edguy - Space Police-Defenders Of The Crown

Genre: Power Metal

Edguys senaste album Space Police - Defenders Of The Crown har mottagit gott om lovord. Huvudmannen Tobias Sammet har stått för det mesta av låtmaterialet, som vanligt. Förra albumet, Age Of The Joker, som var Edguys bästa, har satt en hög standard för Space Police - Defenders Of The Crown att mätas med. Och om vi ska döma månen efter kratrarna så har SP-DOTC ett omslag som får mig att vilja vända i dörren. Likaså var musikvideon till singeln Love Tyger det absolut värsta jag sett. Men när vi kommer till det väsentliga, alltså själva musiken, så var Love Tyger ett enastående spår som svämmade över med charm. Men albumet inleds med låten Sabre & Torch, som sätter hårt mot hårt med sköna riff av framför allt ledgitarristen Jens Ludwig, och en riktigt bra sånginsats av Sammet. Flera av låtarna har långsammare partier i mitten - de båda titelspåren till exempel - vilka drar ner på känslan.

 

Edguy - Space Police-Defenders Of The Crown

 

Det hindrar inte låten Defenders Of The Crown från att vara en non stop power metalkänga i fejset; den är kort sagt riktigt grym. Rytmiskt trumslageri och sköna riff, som ger känsla som man fick på förra albumet. Singeln Love Tyger är textmässigt lustig och påminner om lite äldre Edguy, medan musiken är som ny, färsk och fräsch. Samma är det med snabba låtar som The Realms Of Baba Yaga och Shadow Eaters. Det är kvalitativ power metal av ett otroligt starkt Edguy. Låten Space Police fastnar inte alls för mig, utan blir bara tråkig. Den går för långsamt, den sätter aldrig fart, jag kan inte placera känslan. Samma med Rock Me Amadeus (cover på Falcos låt), som är ganska kass. Sådana låtar är det lätt att strunta i när man resten håller så hög kvalitet.

 

Det märks redan från början att bandet är på topp och har skrivit med hjärta och själ. Sammet har pennat flera "instant Edguy classics", och hans sångröst är precis vad man kunnat önska. Den påminner mig om hur han lät på de första Avantasiaplattorna. Också de båda gitarristerna, Jens Ludwig och Dirk Sauer, har gjort underverk med sina respektive yxor. Rytmsektionen går på med sällanskådad intensitet och Ludwig drar ett och annat solo av högre rang. Kanske är inte Space Police - Defenders Of The Crown bandets bästa album på tio år precis, men det är jävligt nära. Ett måste, inte bara för Edguyfans, utan för alla som gillar skön power metal. Och en sak är helt säker; när vi närmar oss slutet på 2014 och sammanfattar årets bästa plattor så lär Space Police - Defenders Of The Crown sitta långt upp på listan och titta ner.

 

Bäst: Defenders Of The Crown

 

Sämst: Space Police

 

    

 

http://www.getmetal.com/?p=13596

 

Musikvideo: Edguy - Love Tyger

Tuomas Holopainen - Music Inspired By The Life And Times Of Scrooge

Genre: Soundtrack-musik

Tuomas Holopainen - Music Inspired By The Life And Times Of Scrooge

 

Man vet att man hittat guld när man dyker på ett album som är baserat på Farbror Joakim. För det är vad Tuomas Holopainens första soloalbum är. Mer exakt bygger det på serietecknaren Don Rosas (av vem jag också är ett fan) storslagna verk The Life And Times Of Scrooge McDuck. Till vardags spelar Holopainen keyboard i Nightwish, vilka inte behöver en grundligare förklaring än så. Här har han gått utanför sin tidigare stil och istället blandat sig i folkmusik från världens alla hörn. Emedan det inte är ett hårdrocksalbum i sig är ju mannen bakom det känd som hårdrocksmusiker. Säckpipor inleder med öppningsspåret Glasgow 1877 då en tioårig Joakim von Anka först skådar ut över släktens gamla ägor och den gamla släktborgen. Stämningsfyllt och ett rent nöje att höra. Därefter tas vid med runt världen i Joakims fotspår. Into The West har instrumentala banjobitar som påminner om duster med bröderna Frank och Jesse James. Från början till slut är albumet en kul och nyskapande resa som funkar som bakgrundsmusik (i brist på bättre ord) till läsning av grundmaterialet. Mycket av musiken är instrumental, där Holopainen själv spelar keyboards och piano. Förutom det finns också den ovan nämnda säckpipan, och i låten Dreamtime spelas didgeridoo. Många finstämda fiolstråk sätter en särskild melodisk prägel. Cold Heart Of The Klondike gästas av Sonata Arcticas Tony Kakko för en alldeles speciell sånginsats. Hela kompositionen är storslagen och har skänkt enorma mängder känsla till Joakim von Ankas roliga och känslofyllda äventyrsliv. Music Inspired By The Life And Times är ett djupt berörande album med så många olika nivåer och som rekommenderas alla som håller grundverket varmt om hjärtat. Gåshud.

 

Bäst: Det är helheten som gör albumet. En enda låt kan ömöjligen plockas isär och funka helt ensam.

 

Sämst: Att det är så sällan man faktiskt kommer att lyssna på det här albumet. Ingen partystämning precis.

 

    

 

http://www.getmetal.com/?p=13588 - Read the review in English

 

Musikvideo: Tuomas Holopainen - A Lifetime Of Adventure