Wizard. De kallas Tysklands svar på Manowar, men det är långt från sanningen. De uppstod som en del av nittiotalets våg av tysk aggressiv power metal. Första skivan kom 1995 och sedan dess har de levererat stadigt och med säker hand. Även om sagan ännu inte ändad är, markerade 2011 en milstolpe. ...Of Wariwulfs And Bluotvarwes visar upp Wizard i komplett uppsättning. Sören van Heek visar från start upp vilken trummis i världsklass han är; timingen, soundet, känslan och trumlinjerna, allt är i det närmaste perfekt. Redan första ögonblicket när titelspåret inleder med full kraft i fullmånen trycker han av och stannar inte för något. Också gitarristerna Dano Boland (Delany) och Michael Maass har hittat varandra, efter ett par något fumligare försök sedan Wizard övergick i tvillinggitarrsystem några år tidigare. Dessutom peakade Sven D’Annas sång här - inte helt otippat blir också han äldre, och han har sedan dess inte riktigt nått upp i samma höga register och samma känsla i det naturliga läget. Falsetterna han drar av är för övrigt perfekt placerade och frammanar karlns inre bluotvarw, som när han fullkomligt släpper loss i titelspåret eller ylet i mörka Messenger Of Death. Ska en tvunget hitta något negativt så är det uttalet - och det är långt ifrån godtagbart som argument.

Albumet är fyllt av slängiga refränger med nedtonade melankoliska keyboardslingor som gör hela skillnaden. Till det Bolands och Maass matiga riff och bara en känsla av jakt på blod i midnattsfullmånen. Bara en eller två låtar har en refräng som en inte sjunger med i efter några lyssningar. Också de mörkare, långsammare spåren har en hakad fast. Mid-tempospåren som bygger på hur tuffa riff varvas med melodistråk och inte sällan melankoliska keyboards är lika inspirerade. Iced Earth-lika riff och den populära Messenger Of Death har melodier som påminner om Iron Maidens Fear Of The Dark-skiva (1992), medan de snabbare känns som Wizard i sitt esse och vid full vigör - Sign Of The Cross har också riffstruktur och hooks som drar paralleller till Maidens klassiska Flight Of Icarus (Piece Of Mind, 1983). I slutändan är ändå soundet helt deras eget. Inte emulerat, inte stulet, inga Manowar-kopior eller bleka skuggor av kändare landsmän.

En varierad skiva, minst sagt, som tar inspiration inte bara från storheter, utan ocskå den egna diskografin, där svagheter polerats och snyggats till. Skivan tar lättillgänglighet från Thor (2009) och intrikat mörker och melodiskt djup från Odin (2003), utan den förstnämndas platthet och utan det något överdrivna djupet från den sistnämnda. Här finns också direkthet hämtat från Head Of The Deceiver (2001), men som helhet är det inte med samma initiala käftsmäll som ...Of Wariwulfs And Bluotvarwes bygger upp sin storhet. Det kan krävas en hel del lyssningar för att inse hur fruktansvärt bra skivan är. Trots det är den ju inte perfekt; emellanåt saknar den ett visst djup och mer utförlighet i myten. Flera låtar på under fyra minuter som inte fyller sin hela potential. Med några extra tillsatta instrumentala passager hade alltet kunna fullbordats - det går att till viss del sakna lite mer utförliga instrumentala partier, men som det är känns låtmaterialet inte som att det direkt behöver det. Ett par låtar engagerar inte i helhet (Hagr är den enda syndaren vilken kunde klippts bort)

På det stora hela borde ändå ...Of Wariwulfs And Bluotvarwes med all rätt klassas som en av power metals stora. Både isärplockad och helhetens känsla är i det närmaste perfekt. I låtar som mörka Taste Of Fear med ilsket slängig sång av D'Anna, och den mörka semi-balladen Fair Maiden Mine, där bilden av ett ungt kärlekspar som dansar i den mörklagda skogen är fullständig tack vare känslofyllda ledmelodier och ytterligare skönsång. Helheten blir ett ombytligt album som fokuserar på Wizards och dess beståndsdelars styrkor. Det utvecklar inte genren särskilt nämnvärt, och har inga aspirationer på något överdrivet nyskapande, men den fulländar sin gren av power metal. Det kommer ur de musikaliska insatserna, inlevelsen och framför allt känslan som finns där från första ögonblick. Sorgligt nog är Wizard kriminellt okända och de som har hört dem har uppenbarligen grava fel på både öron och förstånd. Om folk bara visste.

Bästa låtar: ...Of Wariwulfs And Bluotvarwes, Taste Of Fear, Fair Maiden Mine, Bletzer