Man hör inte så mycket om den Andorranska metalscenen nu för tiden. Därför är det kul att death metalbandet Persefone nu släpper sitt fjärde album, betitlat Spiritual Migration. Med sin progressiva, nyskapande form av death metal är de spännande att lyssna på. De monstruöst långa låtarna har lämnat slutproduktionen på sjuttio minuter. Därför krävs att man är öppensinnad när man tänker kasta sig med huvudet före ner i Persefones avgrundsmörka djup. Redan i tredje spåret, The Great Reality, är man nersjunken i musiken och det känns som om man lyssnat en timme redan. Och det trots att öppnaren Flying Sea Dragons (ballaste namnet på en låt någonsin) är ett knappt två minuter långt intro. Det är då jag inser vilken magnifik upplevelse jag är på väg att ta del av. Vid den här punkten är jag nämligen redan såld. Man kan höra referenser och influenser i band som Opeth och Symphony X, men Persefone är i all rätt ett eget band som med Spiritual Migration skapat något helt unikt. Något som sätter spår och som jag kommer att återvända till mer än en gång.

Gitarrslingor som smälter ansiktet, riff som knäcker fingrarna och ett över lag fenomenalt arbete av Carlos Lozano och Jordi Gorgues. Gitarrsolon finns i abundans längs de långa låtarna. Det finns också keyboardsolon, som man inte ser så ofta i death metal. Den instrumentala Zazen Meditation bryter alla konventionella dödsmetallregler och skänker en spiritualistisk känsla; aldrig förr har jag hört fågelkvitter i death metal. Det är slående hur de har lyckats skapa en sån transliknande inlevelse. Det stämmer också för resten av albumet. Den progressiva biten åstadkoms av taktskiften genom de långa låtarna, skiftande beats och hooks, tempo som går upp och ner, och ett hela tiden intressant sound. De melodiska gitarrerna och keyboarden avlöses av monstruöst riffande. Rytmiska trummor går över i dödsrens. Själasvävande growl blandas med ren sång och många gånger fattar man inte att det är death metal man hör. Många långa instrumentala passager bidrar till den fulländade stämningen. Flera hela låtar är instrumentala och mer än en nästan framförda som ballader. De har blandat maskinistisk perfektion med mänskligt felande. Den konceptuella kunskapen i instrumenten har skänkt vad som känns som övermänsklig förmåga. Spiritual Migration är en musikalisk resa längs brutalitet, skönhet och de gråa dimensioner däremellan.

Bäst: Returning To The Source är så jävla bra

Sämst: Upward Explosion, om jag måste nämna någon

http://www.getmetal.com/?p=12569 - Read the review in English