Hammerfall har under det senaste decenniet blivit generiska och ganska tråkiga, med enbart ett par utstickande spår på totalt fyra album. För ett par dagar sedan släpptes (r)Evolution, bandets nionde album. Jag förväntade mig att det skulle bli ungefär som Infected; en långtråkig upplevelse. Men sedan hörde jag singeln, tillika öppningsspåret, Hector’s Hymn. Det är ett kraftpaket med sjuka riff och högt tempo. Det är, som alltid, Oscar Dronjak som är Hammerfalls bärande kraft. Hans gitarrspel och låtskrivande är det på r(E)volution inga fel på. Joacim Cans har den där något ensidiga rösten som han alltid haft, men det är nu med betydligt mer kraft än vad jag kan minnas från föregående album. Låtmaterialet varierar i styrka; vissa spår är otroligt kraftiga, medan andra stapplande tar sig igenom fyra minuter. Den ovan nämnda Hector’s Hymn är klart bäst, men spår som Ex Inferis och Origins är också bra, med bra gitarrarbete, en god insats av Cans och helt rätt stämning; inte för mycket solsken och regnbågar, utan ett snäpp mörkare. Titelspåret (r)Evolution är ingen höjdare; låten känns tråkigt uppbyggd och refrängen är, i brist på bättre ord, löjlig. Live Life Loud är ungefär samma. Det känns lite som utfyllnad. Jag vet inte helt vad jag ska tycka om r(E)volution. Det är klart ett bättre album än Infected, och flera album bakåt. Det kommer inte upp i samma poäng som Crimson Thunder, men kanske Chapter V: Unbent, Unbowed, Unbroken. Helt klart ett steg i rätt riktning från Hammerfall, i mina ögon.

Bäst: Hector’s Hymn, som helt klart hamnar i min best of-lista

Sämst: Winter Is Coming var ganska kass, mkay

http://www.getmetal.com/?p=13712