Blind Guardian - Nightfall In Middle-Earth

Genre: Power Metal, Symphonic Metal

Numer tämligen legendariska Blind Guardian hade sprungit ur en thrash-baserad speed metal-grund och gick därvid i täten för Tysklands skola av speed/power metal. Och medan de alltid var mer teatraliska än sina tyska gelikar (tidiga Helloween, Grave Digger, Running Wild) dröjde det till 1998 och Nightfall In Middle-Earth innan den teatraliska ådran skulle ta den kreativa överhanden och skapa ett av de mest inflytelserika symphonic metal-album som världen skådat. Hansi Kürsch, som dittills också agerat bassist, lämnade över den rollen till gästmusikern Oliver Holzwarth (ex- Sieges Even) och gick oavkortat över till en större sångnärvaro. Albumet är näst intill en metal-opera, vari Kürsch själv gestaltar varje karaktär och känsloyttring (med undantag för berättarrösterna i interluderna och en del körhjälp). Deras tidigare album var mer direkta; sånglinjerna bryskare och simplare, André Olbrich och Marcus Siepens riff tuffare, hårdare och aggressivare. Till Nightfall In Middle-Earth hämtade Kürsch mer inspiration från Queen och Freddie Mercury; aggressiviteten tonades ner för ett mer komplext låtskrivande. Hans kraftiga användning av layered vocals inspirerades starkt av Mercury, och ger Nightfall In Middle-Earth ett väldigt djup och en stark orkestral flärd.

Blind Guardian - Nightfall In Middle-Earth

Ett splittrande album, men också Blind Guardians mest inflytelserika. Det brukar ofta kallas deras bästa, även om (den subjektiva) sanningen kanske inte håller med. Ursprungligen släppt i slutet av nittiotalet skulle Nightfall In Middle-Earth snart visa sig ett föredömligt verk inom symphonic metal, ny mark för Blind Guardian, och en genre som vid den tiden var relativt ny. Den tyngre keyboardnärvaron tillsammans med Kürschs breddade sångstrukturer var tidigare oskådat. Sessionsmusikern Mathias Wiesner gjorde ett större avtryck än dittills på en Blind Guardian-platta, då Olbrichs ledmelodier fick tampas med hans högtravande stråk. Det betyder inte helt att albumet saknar aggression; delar av riffstrukturen i Blood Tears ger tydlig känsla av att albumet följde på Imaginations From The Other Side (1995) och When Sorrow Sang och dess maffiga trumsektion (Thomen Stauch var inte helt förtjust i utvecklingen som Blind Guardian tog, och slutade efter A Night At The Opera (2002)) sportar hårdkantade verser. Vidare är Mirror Mirror ett snabbare, hårdare spår som kanske är albumets undantag till just den regeln, om än med något myckna keyboards mot Olbrichs maffiga ledriff. Ändå tycks det saknas något mer i den stilen. Något som verkligen återkopplar till de tidigare albumen och rötterna. De tryfflande riffen och blixtrande ledgitarrerna tycks bortblåsta, och ofta hade Nightfall In Middle-Earth mått bättre av en högre närvaro därav.

Albumet är ändå ett otroligt ambitiöst verk, i den aspekten omatchat både förr och därefter i bandets egen diskografi och egentligen i majoriteten av alla album det inspirerat. Längden och storleken, och de många halvminutslånga interluderna gör det till ett svårpenetrerat verk, men här står också, trots den (i skribentens tycke) inte helt perfekta utvecklingen åt det teatraliska och symfoniska, att finna några av Blind Guardians bästa spår. Episka semiballaden Nightfall är vacker och storslagen i ett, medan Mirror Mirror återkopplar mycket av den tidigare speed-grunden, om än på ett sätt som kom att inkorporera Kürschs layered vocals och den tyngre keyboardnärvaron på ett sätt som resten av albumet kanske inte helt hänger med i. Den första hälften av 90-talet utgjode en sorts gyllene tidsålder för Blind Guardian, både stilistiskt och utvecklingsmässigt. Tales From The Twilight World (1990), Somewhere Far Beyond (1992) och Imaginations From The Other Side var alla mästerliga album inom speed/power, hela tiden med Kürschs växande känsla för det teatraliska som ett byggande lager. Och medan Nightfall In Middle-Earth sannerligen inte haltade Blind Guardians framfart (tvärtom) markerade albumet slutet på en era - om än också början på en ny.

 

Bästa låtar: Nightfall, Mirror Mirror, Time Stands Still (At The Iron Hill)

 

    

 

Musikvideo: Blind Guardian - Mirror Mirror
Kommentera inlägget här: