I början är jag osäker på om det är hårdrock eller en melodi från Emil i Lönneberga jag lyssnar på. Det betyder att det är folk metal. Blanda det med en släng rå death metal och grumligt growlande. Där är Northlands koncept. På intet sätt ett nytt och oprövat sådant, men det har resulterat i två album. Nummer två heter Downfall And Rebirth och kommer till oss när naturen vaknar. Albumet börjar med en melodi som får en att tro att flöjtspelande alver ska börja dansa i en morgondaggsvåt skogsdunge i morgonsolen. Violinisten Pau Vásquez står vid många tillfällen - som i Bloodred Sunrise och Whispers In The Wind - för det folkmusiksminnande i musiken, just i de tillfällena är det så snyggt producerat och det är utan att det ska bli för mycket av antingen råhet eller dansande alver. Han har några korta solon på sina platser, men det bästa är hur enkelt violinen låter; stundtals dyster, stundtals upplyftande, men aldrig för invecklad och komplicerad. Går otroigt bra ihop med Alex Fernández och Pau Murillos tvillingriffande. Vic  Granell lägger ytterligare en dimension med sitt basspel, i Whispers In The Wind har han ett kort, men bra solo som ger låten pondus.

Musiken påminner en del om sentida Wolfchant, men lättare till sinnes och med mer fokus på alver som dansar i skogsdungar än på hedningar som krigar ihjäl varandra. I vissa låtar kan det rent av kännas mjäkigt och Murillos growlande närmast malplacerat; Duskriders är typexempel på det. Låtmaterialet är varierat och bjuder till på något för de flesta sinnesstämningar. Fury's Unleashed bjuder på melodisk refräng med rensång, och maffiga riff som kanske tyvärr för en gångs skull får gömma sig en aning bakom violinen. The Rite är det där korta, instrumentala mellanspelet som bjuder på regn, akustisk gitarr och en vacker violinstråke. Det är en av albumets snyggaste låtar. Melodiska refränger och riff och violion som går så vackert hand i hand i When Nature Awakes och Spirit In Darkness. Jag kommer att komma ihåg det här albumet när det blir dags att räkna upp årsbästa. Som det är nu har det en given plats.

Albumet är inte helt utan baksidor. Något som det kunde läggas större fokus på är gitarrsolon; de finns men får ofta ge rum för Vásques att glänsa med violinen. Jag hade gärna sett fler duellerande yxor få utföra den sysslan också. Den akustiska balladen Moonlight Spell, som gästas av kvinnlig skönsång och en godkänt bra sånginsats av Murillo, kommer till korta bakom de många andra mycket starkare spåren, och även när det gäller ballader väljer jag hellre The Rite igen. Men de starkare låtarna har det klara övertaget; förutom de redan nämnda ska avslutande Newborn Star som knyter ihop skivan så snyggt nämnas. Det är bara att trycka på play och börja om med dansande alver i morgondaggen. Northland har satt i rullning något som skulle kunna bli galet stort. Deras folk/death metal med sådana givna slängar av power är något som är svårt att ogilla för den melodiskt intresserade och tyngden som kommer till skänks av tunga riff är inte att försaka. Jag visste att det var en bra idé att döma ett band efter hur ballt deras namn är.

Bäst: When Nature Awakes, Newborn Star, Downfall And Rebirth, Spirit In Darkness

Sämst: Moonlight Spell

http://www.getmetal.com/?p=14264