Colossus imponerade stort när debuten Wake släpptes 2013. Så sent som i februari i år släpptes den väntade uppföljaren, The Breathing World. De spelar, för den inte särskilt insatte, en progressivt tuff sorts sludge metal, som stundtals känns lika trög som att kräla fram genom ett mörkt träsk. Och hur mycket det än låter som ett dåligt omdöme, är det en bra sak. Inled The Breathing World med Yehi Aour / Wanderers och låt de sega riffen utvecklas. En lång låt som tar vid där debutskivan lämnade, med drivande, långsamma riff, mustiga baslinjer och en seglivad, halvskrikig men fruktansvärt inlevelsefull sånginsats av Niklas Eriksson, som också håller i bandets gitarr. Sju låtar täcker in albumet, som avslutas med tio minuter långa The Silent City.

Darkling Root, ett snabbt nummer, drivs framåt av tuffande bas och trummor och kulminerar i ett kort men jävligt intensivt gitarrsolo av Eriksson. Låten är snabb och tuff, men hade gott kunnat förtjäna en lättare inlevelse. Och så finns de så där snyggt halvlångsamma, stentunga träskkrälarna som Plumed Serpent och Fuga Mundi, där Colossus verkligen lyser. Det är i de stunderna som killarna visar vad de går för, att trots att det stundtals går jävligt långsamt, hela tiden hålla rörelse och skeende igång.  Avslutaren The Silent City är ett mästerverk i sig, tio minuter näst intill perfektion med skitiga riff på rytmgångar överväxta över tidevarven. Massor av härliga instrumentala partier finns över hela albumet, snygga gitarrpartier i Fuga Mundi, Yehi Aour / Wanderers och Whetstone – som för övrigt har ett av de absolut snyggaste bassolon jag hört; det får det att krypa i ryggraden – ovanpå de mörka, hemsökande baslinjerna gör förödelsen så vacker; städer i ruin under havets yta.

Textmässigt känns det som om de rotat i min hjärna och satt kryptiska ord på vad jag tänker och känner. De är poetiska och kraftiga, personligen känner jag dem starkt. Det, tillsammans med de otroligt snyggt komponerade låtarna och inlevelsefulla insatserna av alla tre medlemmarna ger en helhet som är otroligt svårslagen, även av andra inom genren. Det är alltid en spänning när ett band som lyckades storartat med debuten ska släppa nytt. Ofta räcker det inte till för att uppnå samma kvalitet. Frågan är om inte Colossus har överträffat den. Det är åtminstone i samma, mörka liga. Jag hoppas att Colossus orkar hålla sig vid liv och fortsätta släppa skivor, även fast mottagningen och responsen verkar sval trots goda betyg från så gott som alla håll. Det är inte många som känner till dem, men det här är musik som varje fan av progressiv metal borde gilla. Colossus andra album, The Breathing World, lyckas med bravur. Dystopisk perfektion. Imago.

Bäst: Så mycket… så mycket…

Sämst: Alltså… äej.

http://www.getmetal.com/?p=14748 - Read the review in English